Jag vet inte vad som händer.
Allt är mitt, mitt fel och mitt problem och det är jag som förstör allt och överreagerar. Men jag gör det av vissa anledningar, jag är ledsen och förvirrad och det sliter så mycket i mig. Sorgen, saknaden, den jävla smärtan i hjärtat och de vidrigt klibbiga klumparna i magen. Allt river sönder mig och slänger runt mig i väggar fulla av sorg och sorg och mörker. Jag tappar mig själv, förlorar mig i min mörka, trista och söndriga värld som en gång var ganska fin och färgglad.
Jag undrar om du fortfarande förstår mig.
Vi sväljer oftast vår sorg.
Jag ignorerar allt.
Glöm mig aldrig igen.
Slag som du inte hör,
inte känner. De slår
efter dig, som en varning
hjälp rädda mig ur
mörkret, som du du
en gång gjorde. Dra
upp mig, ge mig din
hand. Din hand som
jag aldrig vill släppa.
Så mycket kärlek att ge till dig.
Jag föll inte för vem som helst.
Klump i magen. Tankar som slår som aldrig förr. Hårt. Skuldkänsla. Misstag. Och Jag kanske aldrig lär mig. Det hjälper inte att gråta, klumpen växer sig större och jag måste prata ut för henne, för dem. Det är inte som ni tror.
01.
Ryktet är starkare än vilken kärlek som helst.
Och jag är starkare.
Äppelhjärta
Den där känslan. Saknaden.
Saknaden suger ur mig allt liv, alla känslor och fjärilar som en gång låg där och pirrade. Tomhet är det enda jag har kvar i min kropp, men ibland kommer de onda tankarna och fyller några tomrum. Sedan kommer ännu mer tomrum. Jag börjar hata saknaden, längtan och oron som får mig att må så dåligt. Jag tänker och gråter alldeles för mycket ibland och jag blir trött på att tänka.
Jag läser de tomma orden, tomma meningar som har tappat sin mening efter att jag läst dem så många gånger, om och om igen. Och jag vill att det ska pirra men inte fan vaknar en enda fjäril.
Men när jag är med dig är allt så mycket bättre, ibland slipper jag tänka och prata. 
Bort
Lite hopp finns det kvar.
5 år av saknad och längtan och jag lovar att jag inte har glömt dig en enda dag och du vet att jag tänker på dig så ofta och du skulle bli så stolt över mig nu, så mycket jag har lyckats och visst skulle du lära mig att inte göra fler misstag, du skulle sitta bredvid mig och prata klokt och ge mig råd som inte ens min mor ger mig och det är du, mest du som har lärt mig att aldrig ge upp, livet är svårt men bland alla svårigheter finns det hopp och kärlek och berg att klättra upp för och jag tänker på dig. Tänk på mig med, tänk och hoppas på att vi ska ses innan någon av oss dör. Lite hopp finns det kvar men din röst som jag hör i telefonen ger mig så mycket mer än hopp och längtan, du hör mig gråta och det är för att jag saknar och älskar dig.
Djup glädje.
J
Jag vill prata. Ut.
Jag ser på mig själv ibland, utifrån. Jag ser vad jag inte vill se, vad jag hatar mest.
Jag ser mig själv.
Jag går inte sönder när jag är med dig.
ingenting som är finare, eller någon som gör mig gladare. Fem månader och sex
dagar har det gått sen vi träffades första gången, släppte blickarna att möta varandra och
nervositeten att flyga med den kalla vinden. Vi trodde aldrig att det skulle bli såhär,
vi chansade inte, vi bara smälte och lät kärleken flöda med all glädje och sorg.
Du är den största delen i mitt liv, du har har stulit hela mitt hjärta nu och gjort det så hel
att det inte går att förstöra. Du har tagit min svaga själ och gjort den till någon så stark.
Jag går inte sönder när jag är med dig. Men jag är din att krossa, jag är din att älska.
Om ord kunde räcka
Ibland när jag ser på dig, något så magiskt i dina ögon att jag inte kan sluta titta, och jag får aldrig nog av dina kyssar för att varje gång du kysser mig vill jag bara ha mer, och fjärilarna flaxar sönder i min mage och jag älskar den känslan och jag vill leva för den, för dig.
Jag somnar och vaknar bredvid dig, och varje gång jag öppnar ögonen och ser dig ligga där bredvid mig, andas så varmt mot min hud känner jag hur glädjen sprider sig från hjärtat till resten av min kropp och jag...jag vill vakna bredvid dig varje dag, finaste.
Jag kan inte komma på något bättre just nu.
Sväva
läpparna, levande hjärta. Vakna av pussar på ansiktet, blåa ögon, blek kropp. Jag vill.
Så älskad.
Duärdetfinastejaghar.
Jag lever för att dö
Jag har tappat bort kartan för alla mina sår, jag vet inte vilka som är vilka längre. Men jag skapar nya vägar, nya sår som snart blir till bortglömda ärr. Jag börjar inte om, jag fortsätter där jag var en gång, fortsätter på mina misstag och jag skadar den kroppen som bär mig, skadar min hud som skyddar min själ. Att veta att inte veta något. Att tro på något som inte är trovärdigt. Att skriva meningar som inte alls betyder något. Det är det jag gör istället för att göra saker bättre.
