Jag lever för att dö

Jag har tappat bort kartan för alla mina sår, jag vet inte vilka som är vilka längre. Men jag skapar nya vägar, nya sår som snart blir till bortglömda ärr. Jag börjar inte om, jag fortsätter där jag var en gång, fortsätter på mina misstag och jag skadar den kroppen som bär mig, skadar min hud som skyddar min själ. Att veta att inte veta något. Att tro på något som inte är trovärdigt. Att skriva meningar som inte alls betyder något. Det är det jag gör istället för att göra saker bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0