Lola

Jag kan inte säga att det är ditt fel, inget är ditt fel. 
Allt är mitt, mitt fel och mitt problem och det är jag som förstör allt och överreagerar. Men jag gör det av vissa anledningar, jag är ledsen och förvirrad och det sliter så mycket i mig. Sorgen, saknaden, den jävla smärtan i hjärtat och de vidrigt klibbiga klumparna i magen. Allt river sönder mig och slänger runt mig i väggar fulla av sorg och sorg och mörker. Jag tappar mig själv, förlorar mig i min mörka, trista och söndriga värld som en gång var ganska fin och färgglad. 

Jag undrar om du fortfarande förstår mig.