Lola

Saknaden suger ur mig allt liv, alla känslor och fjärilar som en gång låg där och pirrade. Tomhet är det enda jag har kvar i min kropp, men ibland kommer de onda tankarna och fyller några tomrum. Sedan kommer ännu mer tomrum. Jag börjar hata saknaden, längtan och oron som får mig att må så dåligt. Jag tänker och gråter alldeles för mycket ibland och jag blir trött på att tänka. 
Jag läser de tomma orden, tomma meningar som har tappat sin mening efter att jag läst dem så många gånger, om och om igen. Och jag vill att det ska pirra men inte fan vaknar en enda fjäril.  

Men när jag är med dig är allt så mycket bättre, ibland slipper jag tänka och prata.