Mitt hjärta ler för dig.
Tänk om en dröm var verklighet, eller om verkligheten var en dröm. Tänk om du var
här och lyssnade på när regnet knackade på mitt fönster, eller om jag var där och tittade
på när du sov. Tänk om vi var fåglar, tänk om vi är...innerst inne; fria bland varandras ord.
Tänk om vi ska längta i flera månader till, och år, tänk om vi ska längta tillsammans tills vi
åldras. Jag vill åldras med dig. Tänk lite mer, och tänk om jag vill att du ska ha mitt hjärta
för dig själv, ta hand om det, mitt hjärta är tungt och fullt av dina vackra ord. Om Du är en
verklighet, vill jag vara din dröm. Om Du är solen, vill jag vara din värme. Om Du är himlen,
vill jag var din blåa färg och dina moln, ditt regn, hagel och snö. Om Du är ett hav, vill jag vara
dina vågor. Om Du är musiken, vill jag vara din melodi, dina toner och texter. Om Du är en
fågel, vill jag vara din frihet. Om Du är allt, så vill jag vara ingenting. Behåll min kropp i din famn.
¨
Jag är inte mig själv när jag är med dig.
Jag äcklas av ditt goda leende. Jag vänder blicken när dina stora blåa ögon möter mina
bruna små. Jag byter samtalsämne när din nyfikenhet smyger närmare. Min hemlighet
är vass, den skär i min hals och jag spyr upp den och krossar ditt stora hjärta. Din
oseriöshet är större än vad jag trodde. Och jag föll aldrig för dig, nu har du ingen att fånga.
Besvikelser skär under min hud.
Jag tar inte den vägen som alla vill att jag ska ta. Jag fångar inga råd som folk kastar på mig. Jag lyssnar inte på några långrandiga diskussioner som folk binder fast mig med. Jag river sönder allt skitsnack jag hör. Jag klipper mörkret i tusentals bitar och slänger dem till kolsvarta korpar, ät! bli mörkare än vad ni redan är!
Det ordnar sig, det ordnar sig...det ordnar sig inte.
någon droppe kvar. jag lät alla skratta åt mina tankar, åsikter och ord, de skrattade tills
de inte hade någon luft kvar. Jag lät smärtan ta över min kropp, från topp till tå spred den
sig och dödade all ork jag hade kvar. Jag lät samvetet bestämma över mig och mina misstag.
Min misstag som jag aldrig lärde mig något av, som jag gjorde om och om igen. Jag lät dem
ljuga för mig, utnyttja mina sanningar och stjäla mina känslor, jag lät dem skryta och garva
högt åt allt jag sa. Jag lät dem hota mig tills rädslan sved och rann ut från mina ögon.
Det ordnar sig nog. De lät mig tro på allt de sa. De lät mig sjunka och röra vid den mörka
bottnen jag aldrig kunde se. Jag finns här för dig. De lät ensamheten bli mitt sällskap.
Hundpärlor.
Lyckan blir till pärlor
och pärlor blir till bob hund.
Jag är född för att förstöra.
Den mörka rösten som jag levde för, kommer
snart - ofrivilligt- att sugas bort från mina öron.
13 sekunder av allt.
Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände i lördags. För alla andra så var det bara en konsert med Bob Hund, och den var bäst som vanligt osv. Men för mig så var det mycket mer än bara en konsert med Bob Hund, det var mycket mer än riktigt-jävla-bra-musik och glädje, tankar och känslor. Jag vet inte hur mycket mer jag kan förklara, för att mina ord börjar suddas bort från mitt huvud, det finns knappt plats för fler tankar, minnena tar all plats där inne i min lilla hjärna, och det är så hemskt svårt att glömma Connys leende när han är allt jag tänker på. Jag får aldrig nog...jag är så besatt att jag inte lyssnar på något annat än Bob Hund och Conny Nimmersjös låtar. Längtan efter nästa konsert i skåne är väldigt stor, så stor att jag spricker.
Connys plektrum hänger så fint runt min hals, jag håller det i handen och ler för mig själv varje gång jag ser att det finns där, nära mitt hjärta. Jag kan själv inte förstå att Conny lämnade sitt plektrum i min hand. Från sin hand till min. Plektrumet hann inte känna luften. Jag kan inte förstå att han såg mig i ögonen och spelade för mig. Det är så obeskrivligt stort för mig. Jag får aldrig nog av mina lördagsminnen. Jag får aldrig nog av Connys röst. Jag är...beroende. Det är precis som knark, jag behöver lyssna på hans röst, den får mig att le, må bra. 
Jag tror jag är kär
Springa i regnet, se Conny och Jonas gå förbi.
Splashande äppeljuice på blöta kläder, skratt och
väntan på insläppet, värmen nära scenen, och väntan
på Bob Hund! De kom ut, min hand var den
första som Thomas tog, min hand av alla händer.
"Kom närmare" och jag tog Connys hand, plingade
på hans elgitarr. Svett, folk trägnde sig fram men
jag höll hårt i min plats. Ett hjärta formades fram
av mig och ett stort leende lyste upp konserten
ännu mer. "Jag älskar dig!" Och ett större leende lyste
och ett tack i luften. En känsla fick jag, han spelade för
mig och bara MIG. Älskade, finaste...Conny. Han gav
mig sin flaska som han hade druckit ur och släckte min
törst. Jag höll så hårt i den, så hårt jag kunde, resten av
konserten. En hand vid hjärtat och ett tyst tack smög sig
fram till honom. Conny kom närmare, tog min hand, höll
i den så hårt att jag fick ont, såg mig i ögonen, "du är bäst"
fick honom att le så stort, så otroligt stort, han böjde sig
fram och kramade mig, hans nyväxta skägg stacks vid min
kind och svetten fastnade på min hud. Hans blyghet var så
stark, starkare än min nervositet. Han stod nära mig, jag
sträckte fram min högra hand och rörde vid hans handled,
och en hand större än min la sig tugnt och hårt på mina
smala fingrar, gröna ögon mötte mina bruna, och ett högt
skrik släpptes från min hals och kunde han aldrig sluta le?
Ett litet plektrum rullade från hans hand till min, och jag hade det.
Jag fick Conny Nimmersjös plektrum.
Jag fick ett leende, en flaska, en kram, svett och ett plektrum av Bob
Hunds gitarrist. Det kunde inte bli bättre, jag var lyckligast.
Jag är sjuk, jag har feber
Och jag brinner för dej
go och gla kexsoklaa
En hel månad...början var värst, men det blev bara bättre och bättre, nervositeten lugnade ner sig, min kropp slutade spänna sig, och det kom ett leende, sen skratt och det kom ett till och ett till och ett till. Jag är glad, att jag har så bra klasskompisar som er (hela klassen). Det känns bra, i hjärtat...i magen, i hela kroppen. Ni har accepterat mig för den jag är, det är därför jag inte behöver skämmas för mig själv.
Bra, bättre, LBS.
<3
