Lola

Springa i regnet, se Conny och Jonas gå förbi.
Splashande äppeljuice på blöta kläder, skratt och 
väntan på insläppet, värmen nära scenen, och väntan
på Bob Hund! De kom ut, min hand var den
första som Thomas tog, min hand av alla händer.
"Kom närmare" och jag tog Connys hand, plingade
på hans elgitarr. Svett, folk trägnde sig fram men  
jag höll hårt i min plats. Ett hjärta formades fram
av mig och ett stort leende lyste upp konserten
ännu mer. "Jag älskar dig!" Och ett större leende lyste 
och ett tack i luften. En känsla fick jag, han spelade för
mig och bara MIG. Älskade, finaste...Conny. Han gav
mig sin flaska som han hade druckit ur och släckte min
törst. Jag höll så hårt i den, så hårt jag kunde, resten av
konserten. En hand vid hjärtat och ett tyst tack smög sig
fram till honom. Conny kom närmare, tog min hand, höll
i den så hårt att jag fick ont, såg mig i ögonen, "du är bäst"
fick honom att le så stort, så otroligt stort, han böjde sig
fram och kramade mig, hans nyväxta skägg stacks vid min
kind och svetten fastnade på min hud. Hans blyghet var så
stark, starkare än min nervositet. Han stod nära mig, jag
sträckte fram min högra hand och rörde vid hans handled,
och en hand större än min la sig tugnt och hårt på mina
smala fingrar, gröna ögon mötte mina bruna, och ett högt
skrik släpptes från min hals och kunde han aldrig sluta le?
Ett litet plektrum rullade från hans hand till min, och jag hade det.
Jag fick Conny Nimmersjös plektrum.
Jag fick ett leende, en flaska, en kram, svett och ett plektrum av Bob
Hunds gitarrist. Det kunde inte bli bättre, jag var lyckligast.
Jag är sjuk, jag har feber
Och jag brinner för dej