Lola

Jag lät sista leendet torka ut mina läppar, jag lät mina armar blöda tills det inte fanns
någon droppe kvar. jag lät alla skratta åt mina tankar, åsikter och ord, de skrattade tills
de inte hade någon luft kvar. Jag lät smärtan ta över min kropp, från topp till tå spred den
sig och dödade all ork jag hade kvar. Jag lät samvetet bestämma över mig och mina misstag.
Min misstag som jag aldrig lärde mig något av, som jag gjorde om och om igen. Jag lät dem
ljuga för mig, utnyttja mina sanningar och stjäla mina känslor, jag lät dem skryta och garva
högt åt allt jag sa. Jag lät dem hota mig tills rädslan sved och rann ut från mina ögon.
Det ordnar sig nog. De lät mig tro på allt de sa.  De lät mig sjunka och röra vid den mörka
bottnen jag aldrig kunde se. Jag finns här för dig. De lät ensamheten bli mitt sällskap.