Lola

Om du skulle täcka mig med dina problem,
skulle jag även låta dig skära mig med dem.

Om du vill kasta dina ord på mig,
skulle jag även vilja svälja dem.

Om du tänker lämna mig,
så skulle jag aldrig tänka låta dig gå.

Det vi alltid vill ha, som vi aldrig kommer att få. Kommer alltid att stanna hos oss.

Det bästa vi har, som vi aldrig släpper. Kommer att försvinna någon dag.

Det vi lever för, men även dör för. Kommer att äta våra levande själar tills vi dör.

Det började med en dröm,
Jag träffade en ängel, och på något sätt kändes det som om han var olyckligt glad.
Drömmen fortsatte, fastän jag vaknade. 
Mina känslor var som små knoppar när jag träffade honom,
de växte snabbt, för att han vattnade dem varje dag med sina underbara ord. 
De blev som stora blommor.

Och alla visste hur det blev. Hur det var. Men inte hur det kändes.

Och det slutade som en dröm.
Han skar upp min mage, min kropp med sina vassa ord, 
och sköt varenda fjäril som fanns där. Och istället stoppade han in små äckliga, svarta skalbaggar som började suga in mitt blod, sen sydde han mig med sina ursäkter.
Mina känslor bara växte, vad han än gjorde och sa, blev blommorna bara större och större.
De dog inte,
och kommer aldrig att göra det.

Ingen vet hur det blir, hur det är, och hur det känns.
Inte ens jag, jag vet inte vad han gör med mig.
Jag känner mig som en tom låda som han bara vill trycka saker i.
Men ändå känner jag mig onödig.
Att bara finnas där någonstans i din värld, och känner mig hjälplös.

Jag är inte rädd för att vara ärlig.
Jag är rädd för sanningen.

Jag är inte rädd för att älska.
Jag är rädd för kärleken.

Jag är inte rädd för dig.
Jag är rädd för dina känslor.

Jag är inte rädd för att vara svag.
Jag är rädd för min styrka.

Jag är inte rädd för att leva eller dö.
Jag är rädd för livet som dödar mig.

Att få känna hur det känns att vara med i din värld är en känsla som bara jag kan beskriva utan ord. Att få känna din röst kittla mina öron är en känsla som jag alltid kommer att älska.
Att få lyssna på din tunga tystnad ett tag gör mig tom, inte bara i hjärnan utan i hela kroppen.
Att få veta hur svag du är men samtidigt stark, som håller i ditt liv som ett rep du aldrig kommer vilja släppa, så länge du mår helt okej, är något jag har tejpat fast i mitt huvud.

Att se in i dina glada ögon, att tycka om dig, kyssa dig, hålla i din hand, hålla om dig, ligga bredvid dig och prata om ingenting, veta att du finns där, allt det där gör mig hel...lycklig, allt det där gör mig kär.