Lola

Det är för mycket, för mycket av allt dåligt och bra.
Jag överdriver, överreagerar, överdoserar, övertänker. Jag överlever.
Ibland tänker jag inte alls, vad finns det egentligen att tänka på, vad är det som är så speciellt att det krävs så många tankar och så mycket tid och sikt rakt in i väggen? Ingenting. Inte ens framtiden, framtiden är så långt bort, imorgon är så långt bort. Jag vill inte planera någonting, jag har inga stora mål att se fram emot. Mitt mål är att leva vidare, vidare in i tiden.
Det är klart när jag blir äldre vill jag jobba, resa, fotografera, måla, skriva, se. Men nu...vad vill jag göra just? Jag frågar mig själv och inte ens mig själv kan svara på denna fråga. Jag förvirrar mig själv.