Lola

Vad gör du med dig själv, varför faller du om och om igen och varför försöker du inte att lyfta upp dig själv, all den tiden du slösar kommer du aldrig någonsin få tillbaks, all den falska glädjen som låtsas att värma dig, all den overkliga kärleken du får av helt okända människor, den världen du lever i är overklig, ta dig ut, snälla ta dig ut innan tiden skär förbi och du hinner inte ens se skuggan av den innan den är borta.
Ansträng dig, det är hur lite svårigheter som helst kvar, bara några dagar. Sedan får du göra vad du vill, sedan får du känna den underbara känslan av lättnad som du har glömt bort helt, du kan inte leva utan ångest längre. Tänk på den högen av ångest du har över axlarna, visst blir den tyngre för varje dag som går? Visst blir den klumpen i magen större varje gång du tänker på hur mycket du har kvar att göra? Visst har jag rätt? Visst har alla rätt utom du?

Snälla, orka dig upp.
Det enda det handlar
om är din Framtid.
Fram-tid.