Lola

Det är ångesten, som slår fram och tillbaka. Det är ångesten som bygger upp de små klumparna i magen, och det är klumparna som vrider sig stora och blandar sönder all glädjefjärilar som någon gång pirrade, som någon gång levde och kände kärlek. Det är ångesten som gör hål i hjärtat, gräver upp alla sår och smärta som jag grävt ner och glömt en gång. Det är ångesten som skär vassare än vilken kniv som helst, ångesten som trycker ner axlarna, långt ner till det som kallas botten. Ångesten är du.