Dimmans liv
Det finns en viss tid för ånger och sorg och den tiden får inte vara för länge. Vad är livet för?
Vad har sorg för makt över mina ärr? Vad har jag för styrka att krossa alla dessa ord som
någonsin skrevs i mitt hjärta. Vad har svagheten med att jag faller och göra? Är det orken som
vill vila eller är det mina ben som inte orkar bära axlarnas tygnd?
Visst är jag stark, visst är jag glad, visst står jag på mina egna fötter och visst älskar jag att leva?
Vad har sorg för makt över mina ärr? Vad har jag för styrka att krossa alla dessa ord som
någonsin skrevs i mitt hjärta. Vad har svagheten med att jag faller och göra? Är det orken som
vill vila eller är det mina ben som inte orkar bära axlarnas tygnd?
Visst är jag stark, visst är jag glad, visst står jag på mina egna fötter och visst älskar jag att leva?
ett ord: solsken.
fotografier/alex/max/varm choklad
Från och med idag tills den 5e december hänger 13 av mina bilder på Ängelholms bibliotek.
´
Med er skulle jag kunna dricka varm choklad och äta kakor tills fötterna närmade sig graven.
´Med er skulle jag kunna dricka varm choklad och äta kakor tills fötterna närmade sig graven.
Se mig aldrig.
Det är ångesten, som slår fram och tillbaka. Det är ångesten som bygger upp de små klumparna i magen, och det är klumparna som vrider sig stora och blandar sönder all glädjefjärilar som någon gång pirrade, som någon gång levde och kände kärlek. Det är ångesten som gör hål i hjärtat, gräver upp alla sår och smärta som jag grävt ner och glömt en gång. Det är ångesten som skär vassare än vilken kniv som helst, ångesten som trycker ner axlarna, långt ner till det som kallas botten. Ångesten är du.
