Lola

Jag trodde att jag visste allt om kärlek, tills jag träffade dig. Jag trodde att fjärilarna i min kropp inte kunde bli fler, tills du rörde vid min mage. Jag kan ingenting om kärlek, jag vet inte hur man gör, hur man behåller den personen man tycker mest om, men mina armar släpper dig aldrig.
Jag har länge försökt skriva om dig, men mina ord flyger omkring i mitt huvud och jag kan inte fånga dem längre, jag kan inte sätta ihop mina svaga ord till starka meningar som kan träffa dig hårt i hjärtat och få dig att förstå hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag har tänkt på dig på senaste tiden, senaste månaden. Och jag är så tunn utan dig, så dålig och osynligt svag. Jag är sönder, rädd och vilse utan dig. Jag borde inte skriva vad jag är utan dig, jag borde skriva vad jag är med dig. Men mina ord är väldigt få för att beskriva hur bra jag mår när du faller in i min ensamhet och mörker. 

Läppar ler när ögon ser dig.
Själ krossas av stark glädje
så fort dina varma andetag träffar min hud. 
Och saknad skär i hjärtat så fort du backar några steg.


jagsaknardigförmycketjustnu,helatiden.