Lola

Jag är så långt bort ifrån allt. Minnesota, USA. Utanför hotellet flyger sommarvinden iväg och jag låter tankarna hänga på. Tiden är annorlunda här, den tickar för långsamt. Vädret är annorlunda, nästan för varmt. Rädslan är också annorlunda, känns annorlunda, större och jag kollar omkring mig tusen gånger i minuten, överdrivet men kanske sant.
Jag försöker att vara så långt bort ifrån internet som möjligt men datorn bara ligger där och stirrar på mig när jag försöker sova, i en bäddsoffa som jag låter vara en soffa eftersom jag är för lat för att få upp den. Halsen känns för stor för min kropp, smärtan hamrar sönder mig. Inuti också. I hjärtat. Jag saknar honom. Dig.
En dam sjöng precis utanför, vackert men ensamt och jag hade lust att klappa från tredje våningen, för feg.
Jag pratar sällan om mina nedgrävda tankar, men just nu vill jag gräva upp allt och bara prata. Jag vill prata. Men det är oftast, alltid så att när jag vill prata så finns inga öron att lyssna på mina meninslösa ord.

Tystnaden omringar mig, sömnen är min fiende inatt.