Lola

Till hans ord somnade jag, den tunga tröttheten vilade djupt i min kropp. Jag drömde om honom igen, samma dröm, samma hand som tog min. Jag springer i mina drömmar, efter något jag har letat efter som jag inte vet vad det är än, kanske kärleken som inte nått mitt hjärtas kanter. Kanske tryggheten som inte har rört mina fingertoppar. Och jag vet att allt löser sig till slut, men jag har väntat så länge, så länge att väntan i mig har börjat ruttna och suddas bort.
Jag blundar, men jag ser honom igen. Han förföljer mig i mörkret, kanske försöker han skydda mig...kanske inte. Han står så nära, så nära min hud. Stå kvar! Jag behöver dig.