Likadana själar.

Jag kan nästan se honom gå och komma tillbaka. Jag kan nästan se honom framför mig när han berättar att han nyss har vaknat, jag kan nästan se hans ruffsiga hår och bleka nakna överkropp, och jag kan se...honom när han försiktigt ler mot mig utan att röra på läpparna, men han ler. Jag känner det.
Jag har aldrig vågat se honom i ögonen i mer än en eller två sekunder, aldrig vågat le tillbaka, aldrig vågat komma närmare.
Jag håller mig till min ruta, tillbakadragen och tyst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0