Lola

Huvudet i kudden.
Gör inga ljud.
Håll käften.
Sluta gråta.
Sluta. Sluta.
Sluta. Sluta.
Sluta. Sluta.
Sluta. Sluta.
Kan inte sluta.
Kan inte kontrollera det.
Kan inte bli stark.
Går inte.
Vill inte.
Orkar inte.
Ge mig tid.
Sluta pressa mig
mot taggväggar
mot minnen
mot allt som
jag hatar.
Så jävla arg.
Så jävla förlorad.

Jag tänker, tänker på hur ont det gör i hjärtat.
Jag tänker på hur nervös jag är.
Jag tänker på vilka ord jag ska andvända när
jag ska berätta för dig att...äh det var inget!
Jag tänker på hur jag gjorde hål i mitt eget jävla
hjärta, hur jag grävde och grävde efter kärlek.
All kärlek har runnit ut men jag vet att det finns
hur mycket som helst kvar. Men den gömmer sig
djupt under alla ruttna lager av smärtor.
Jag tänker på hur mycket jag vill vara med dig.
Jag tänker på hur jag vill springa runt med dig
och bara skratta åt allt och ingenting. Jag vill
skratta bort allt. Jag vill skratta bort den borrande
smärtan i kroppen som kommer så fort jag tänker
på dig.
Jag tänker på dina gröngråblåa ögon.
Jag tänker och hoppas att du aldrig ska läsa de
här meningarna. De är för dåliga för att skrivas
men de tar så mycket plats i mitt huvud och jag
måste bli av med något innan jag...spricker mer.
Jag tänker, bara tänker och säger ingenting. Jag
vill prata ut och det gör jag dock inte för dig. För mig.
Jag tänker på hur mycket jag har älskat dig och hur
mycket jag fortfarande faller för dig så fort du ler
och fnisskrattar.
 
Jag tänker på dig...

Jag vågade inte längta förrän jag fick biljetten i handen.
Idag ska jag se en av mina favorit män spela och sjunga
och fylla de små hålen i mitt hjärta med sina magiska ord. 

Du säger mitt namn, om och om och om och om igen.
Jag kan inte låta bli att inte le för det låter så fint när du säger det.
Allt du säger låter finare än det egentligen är och allt är finare när jag är med dig.

Jag saknar dig så mycket ibland. Så mycket att jag drömmer om dig två nätter i sträck.