Lola

Jag vet inte vad jag gör, hur jag tänker, vad jag tycker. Allt känns så stort för mig. Det känns som att jag är mitt i skogen, mörkret börjar närma sig mot mig och jag kommer aldrig hinna springa ifrån det, det jagar mig och när jag vänder mig om, gömmer det sig bakom långa och breda träd. Jag ramlar omkull och behöver styrka för att ställa mig upp, för att ingen finns där för mig, längre...jag ser ingen ta-min-hand över mig. Värmen kokar i min kropp och när jag tar av mig mina kläder kommer kylan lika snabbt som blixten.
Min ryggrad orkar knappt vara rak längre, mina knän viker sig så fort jag vaknar ur min långa sömn...
Ge mig styrka, döda svagheten som äter upp min själ!