Lola

Jag gråter bort den kolsvarta kajalen under mina ögon, ser ni någon skillnad? Jag skär upp min hud, låter blodet försiktigt rinna ner för mina armar, droppa tungt från fingrarna.
Paniken står bakom en dörr och knackar, en dörr som jag vägrar öppna. Ångesten står bakom hörnet och väntar tills jag ska gå förbi så att den kan fälla mig. Mörkret är min skugga, så det jagar mig. Tankarna är som spindlar, kryper överallt i mitt huvud och äter upp mina minnen.
Jag har ingen hand att hålla, ingen famn att gömma mig i, inga ögon jag kan se in i, ingen att vakna bredvid, jag har inget hjärta att älska och ingen kärlek att ge. Genomskinlig och tunn är jag, precis som ett glas utan ram. Jag kan spricka när som helst, falla och gå sönder i miljarder bitar. Jag vågar inte ta ett steg framåt och bli knivhuggen i ryggen om och om igen. Jag håller mig till min ruta, min ålder, min sorg.



It's so dark outside
So close your eyes
And feel the world turn round